Precis hemkommen från en kväll med Nikki och Nicole. Middag på Piece och efterrätt på Letizia's. Var sjukt mätt då båda ställena serverade mycket goda saker. Sommaren är mer eller mindre slut och det är svårt att förstå att det redan har gått tre månader sen jag lämnade Sverige. Sista veckan här känns alltid lite extra konstig. En mix mellan att inte vilja att den ska ta slut och att den ska försvinna bort så jag är "hemma" igen. Förtillfället lutar det mest åt det första. Det känns som om det har varit lite för lite tid. Att jag vill njuta lite till av allt som livet här har att erbjuda. Vill ha en höst med möjligheterna att gå på konserter, göra roadtrips och äta frozen yogurt tills det inte längre är gott.

Det är ju visserligen så att jag vet att jag kommer få chansen till det här livet ganska snart igen men det hjälper inte mycket just nu. Samtidigt så ser jag redan nu fram emot middagen som jag önskat från mamma på lördag, resan till Edinburgh i Oktober och att träffa mina fina vänner igen.

Det finns plus på båda sidorna atlanten och bland finns det ingen sida som överväger den andra. Det är då det blir extra svårt att veta var man vill vara, vad som är det bästa alternativet för livet man vill leva. Då man bara får chansa och hoppas på det bästa. Det är tur att det är väldigt sällan då jag inte har hopp om att allt löser sig till det bästa :)