Dag 23: En youtube-video

Patrick Stump is magic. Det är ett faktum. Man får bortse fran alla mindre fina miner han gör, för let's face it, ska man låta så där måste man se lite weird ut. Dessutom är det sången som är det viktiga, och den är underbar! Så, Patrick, acapella medley av låtarna nominerade för en grammy för årets album (möjligt att det är årets låt?). 

Det var värt att verkligen släpa sig ur sängen när klockan ringde idag när jag upptäckte att Panics! nya singel har läckt!! Så nu går The Ballad of Mona Lisa på repeat hos mig, och kommer säkerligen göra hela dagen idag. Och kanske även resten av veckan ;)

Det var det jag ville dela med mig av idag. Tydligen. Take it or leave it.

Av Kurt Halsey Frederiksen. Han målar fantastiska tavlor. Hade gärna haft en hängande på väggen här hemma.

Dag 16: 5 saker som gjorde dig glad idag

Okej, så jag modifierar den här lite, och säger de senaste 24 timmarna istället. Är ju fortfarande en dag, så tekniskt sett så fungerar det i alla fall ;)

     1. Att vi bokade hostel i London. Bor på promenad avstånd från stället konserten är, vilket är mycket trevligt, och troligen innebär att vi kan strunta i jackorna så som vi gjorde till Cobra Starship förra året och inte behöva oroa oss för om de har kapprum eller inte. Hela det här satte igång mitt inre flail igen, och jag blev nästintill lika exhalterad som när vi bokade själva resan. + att jag pratade med Malin samtidigt, som gjorde samma sak. Nerds 4 ever ;)

     2. Det lilla klippet med Panic! at the Disco's nya låt som kom ut. 30 sekunder underbarhet. Vill bara höra mer! mer! mer!

     3. Att det var sol idag. Lyfter alltid humöret så här års.

     4. Kom på att imorgon börjar White Collar med ny säsong, och på torsdag kan jag se på nya säsongen av American Idol. Hade glömt bort att det var den här veckan, så det blev lite av en glad överraskning. Även om jag inte är helt nöjd med den nya juryn i AI så är det i grunden samma koncept och det kommer sjungas fint under våren. Efter auditions, så klart.

     5. Soppan blev bra idag. Och att mina grahams/morot/äpple muffins även dom blev bra. Man vet ju aldrig hur det hela slutar när man inte använder recept. Är just nu inne i en period då det mesta jag lagar blir väldigt gott. Hoppas det håller i sig resten av veckan, för jag har flera recept som jag aldrig gjort innan som ska testas.

Nej men vad är nu det här, ett riktigt inlägg?! ;)
Eller ja, riktiga inlägg är väl de andra med, men mot ett styrt mål. Fast, det finns ju inget mål egentligen. Men ni fattar. Den här utsikten möts jag av idag när jag ligger på rygg i soffan. Är mest fokuserad på det faktum att himlen är blå. Det var ett tag sen sist. Sen även att träden inte är klädda i frost och snö är mycket trevligt att se. Efter två dagar av regn och plusgrader så kan jag även se lite av gräsmattan under fönstret. Underbart! Fast det är hemskt att veta att det ska bli svinkallt redan imorgon igen, och sist jag hörde var det snö på fredag kväll. Inte kul alls. Men jag tycker ändå att jag klagat ovanligt lite över snön och kylan i år, jämfört med tidigare år då det knappt gick en timma utan att jag svor över det.

Idag blir det filmkväll med Irsa, och kanske Sara. Komedi står på schemat (tror jag), och jag tänkte slänga ihop lite nyttiga snacks. Får se hur väl de bemöts, haha. Blir i vilket fall trevligt att ses, det går ju ganska länge mellan det nu när vi har ledighet mellan terminerna. De är förövrigt väldigt skönt att ha haft denna veckan utan att behöva känna någon stress alls för att det finns saker man egentligen borde göra. Tror dock att det kommer bli en ganska tuff vår, så man får passa på att njuta. Är bra att man även har några riktigt roliga saker att se fram emot.

Strax ska jag fixa middag. Blir Röd linssoppa med morot i. Ska inte misslyckas den här gången, som jag gjorde sist (för lite vatten). Om jag kan få till den som när jag bjöd Bojo och Irsa på den så blir det supergott :)

Igår var det medvetet jag inte bloggade. Jag orkade helt enkelt inte. Så, dubbelpostning idag igen.

Dag 13: En fiktiv bok

Jag tänkte att jag skriver om den jag håller på och läser nu. Har bara kommit ca 1/3 i den, men än så länge gillar jag den. Den består av noveller, som är mycket målande och fyllda med metaforer och, ibland, väl gömd symbolik. Eftersom jag är ganska begränsad i min analytiska förmåga när det kommer till litteratur, så är det nog väldigt mycket jag missar men just nu gör det inte så mycket. Kanske tar en omläsning när jag kommit igenom hela boken, och ser om man hittar mer. Den förtjänar i alla fall att ges en chans. Just det, kanske ska skriva namn och författare med, haha. No one belongs here more than you av Miranda July.

Dag 14: En icke-fiktiv bok

Tar den jag läste sist, Jag är med bandet - En groupies bekännelser av Pamela Des Barres. Jag tyckte den var väldigt bra, och gav om inte annat en bra inblick till 60- och 70-talets rockscen. Jag var visserligen inte så insatt i många av de rock-personligheter som beskrev i boken men det spelade inte så stor roll. Med tanke på att jag själv kan vara en sådan fangirl när det kommer till de band och musiken jag gillar (dock inte i den här utsträckningen) kan jag relatera till delar av vad hon beskriver. Detta var mest i början av boken, sen gick det lite väl långt för min del. Men som sagt, en bra inblick till den epoken och arenan.

För att jag gillar det och längtar efter att kunna gå på asfalt igen, gärna i värmen med solglasögon på.

Dag 7: Ett foto som gör mig glad

Tänkte att jag skulle ta tag i ett sådant här månadsprojekt. Lite utmaning att komma ihåg att posta varje dag, och kanske en bra start i att verkligen komma igång med skrivandet igen. Sen kan man lägga nivån på hur personlig man är på väldigt olika nivå. Jag ska verkligen försöka eftersträva det där modet jag så gärna vill ha, och verkligen svara öppet, även när det kanske inte känns helt lätt. Vissa dagar blir det mer text, ibland mindre, ibland ingen alls. Idag blir det nog ganska mycket. Tills det känns rätt, helt enkelt.

Dag 1: Din favorit låt

Sophomore Slump Or Comeback Of The Year - Fall Out Boy.
Det finns ett par stycken som tävlar om att stå där på toppen, men om jag måste välja en, så är det denna. Den förklarar mer eller mindre allt jag känner inför musik, och för Fall Out Boy. "We're the therapists pumping through your speakers/Delivering just what you need" är precis så jag känner att musik är för mig. Det är renande, lugnande, upprörande och allt där imellan att lyssna på musik. De gånger jag inte kan säga vad jag känner, vill jag ofta säga genom texter och melodier. De säger det oftast bättre, med mer finesse. Sen vet jag att alla inte fungerar så, inte kan förstå enbart genom att jag slänger ur mig en textrad och sen bara vill jag att man ska fatta allt den innebär.

Textraderna "Ashamed of the way/The songs and the words own the beating of our hearts" kan man till fördel se tillbaka på mina yngre års idoler, och all skit jag fick för att jag lyssnade på dom. För att de inte var coola nog, inte var det som var populärt just då. Okej, det kanske inte har ändrats speciellt mycket, men förr skämdes jag till viss del för att jag gillade de banden jag gjorde, något jag inte gör nu. Istället försöker jag pracka på alla andra alla bra band ;)  Så nu stämmer väl den senare texten bättre, något jag bär med mig varje dag. För mitt lilla hjärtat bultar lite extra varje gång jag hör en låt jag verkligen gillar, som verkligen betyder något. Utan musiken skulle jag vara mer vilse än vad jag ibland är.

Det finns verkligen massor i den här låten som är helt underbart, och viktigt, och betydelsefullt. För mig. Därför är den min favorit.