Kollade på The Chicago Code igår.
Då kom de första dragningarna inför sommaren smygande. Kunde stänga ögonen för en stund och riktigt känna pulsen från staden bakom ögonlocken. Hur perrongen skakar till när tåget kommer in, speciellt när de inte saktar in utan bara far förbi. Gungningen av vagnen när den far fram genom tunnlarna under jorden, och hur musiken i hörlurarna är på max för annars hör man den inte över människorna och skramlandet från maskiner. Att man ser hettan stiga från asfalten till ett disigt moln. Mindre kul då är dock dofterna som ibland letar sig ut från gränderna där det finns containrar med sopor. Inte trevligt, men går att överse. Speciellt när man bara ligger och fantiserar.
Vart var jag? Just det, tunnelbana, hetta. Sol. Solen vill jag åt redan nu, även medan den strålar utanför mitt fönster så är det inte samma sak. Vill sitta längst ut på Navy Pier och bara blicka ut mot den stora massan av vatten, trots att det alltid blåser där ute. Men det är faktiskt inte så länge kvar ändå. Våren kommer gå fort förbi i år, jag känner det på mig, och då kan jag njuta av sommaren i Chicago igen.