30 dagars meme: Dag 1

Tänkte att jag skulle ta tag i ett sådant här månadsprojekt. Lite utmaning att komma ihåg att posta varje dag, och kanske en bra start i att verkligen komma igång med skrivandet igen. Sen kan man lägga nivån på hur personlig man är på väldigt olika nivå. Jag ska verkligen försöka eftersträva det där modet jag så gärna vill ha, och verkligen svara öppet, även när det kanske inte känns helt lätt. Vissa dagar blir det mer text, ibland mindre, ibland ingen alls. Idag blir det nog ganska mycket. Tills det känns rätt, helt enkelt.

Dag 1: Din favorit låt

Sophomore Slump Or Comeback Of The Year - Fall Out Boy.
Det finns ett par stycken som tävlar om att stå där på toppen, men om jag måste välja en, så är det denna. Den förklarar mer eller mindre allt jag känner inför musik, och för Fall Out Boy. "We're the therapists pumping through your speakers/Delivering just what you need" är precis så jag känner att musik är för mig. Det är renande, lugnande, upprörande och allt där imellan att lyssna på musik. De gånger jag inte kan säga vad jag känner, vill jag ofta säga genom texter och melodier. De säger det oftast bättre, med mer finesse. Sen vet jag att alla inte fungerar så, inte kan förstå enbart genom att jag slänger ur mig en textrad och sen bara vill jag att man ska fatta allt den innebär.

Textraderna "Ashamed of the way/The songs and the words own the beating of our hearts" kan man till fördel se tillbaka på mina yngre års idoler, och all skit jag fick för att jag lyssnade på dom. För att de inte var coola nog, inte var det som var populärt just då. Okej, det kanske inte har ändrats speciellt mycket, men förr skämdes jag till viss del för att jag gillade de banden jag gjorde, något jag inte gör nu. Istället försöker jag pracka på alla andra alla bra band ;)  Så nu stämmer väl den senare texten bättre, något jag bär med mig varje dag. För mitt lilla hjärtat bultar lite extra varje gång jag hör en låt jag verkligen gillar, som verkligen betyder något. Utan musiken skulle jag vara mer vilse än vad jag ibland är.

Det finns verkligen massor i den här låten som är helt underbart, och viktigt, och betydelsefullt. För mig. Därför är den min favorit.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0