Vet inte ens vart jag ska börja. Eller hur jag ska få ner känslorna till ord så ni kan förstå hur underbar gårdagen var. Är väl bäst att börja från början, antar jag.

Jag åkte ner till stan för att shoppa lite innan, och möta Ida så vi kunde göra sällskap hem till mig. Hittade lite nya t-shirts och Ida blev så sen att jag fick åka hem utan henne för att hinna göra mig iordning. Arul kom och hämtade oss vi hade en mycket trevlig bilresa till Tinley Park med prat om det mesta och jag var full av energi från förväntan. Termometern visade även på 99F, vilket är nästan 40C. Varmt och gott hade vi det ;). När vi kom fram gick jag och Ida till våra platser, som visade sig vara, ja, vad ska man säga, mindre bra? Vi såg ju scenen och det, men det var lite väl långt ut på kanten av arenan och solen sken mig rakt i ögonen och tv-skärmen var bara helt vit pga solen. Den gick dock ner lagom till att Panic! at the Disco kom på scenen.

Panic, så fruktansvärt underbara! Brendon har verkligen utvecklat sin röst och improviserar med perfektion. Så himla bra var dom. Visserligen kändes det lite tomt utan Ryan och Jon på scen, och jag tyckte verkligen att det var synd att jag aldrig kommer få höra Behind the Sea live, men Brendon och Spencer klarar sig allt fint på egen hand.

Sen var det dags för, enligt mig, huvudnummret, Fall Out Boy. Dom har ju inte direkt blivit sämre, om vi säger så. Det var lika underbart som alltid att stå och sjunga med i låtarna tillsammans med 30.000 andra människor. Deras show var visserligen avskalad jämfört med vad jag tidigare sett, men eftersom de inte är headliners var det väntat och det spelade ingen roll, musiken bär dom i vilket fall. Hela bandet verkade vara på topp och Pete sprang runt och 'skipped', ni vet så där som man gjorde när man var liten, på scen. Bästa ögonblicket på hela konserten var dock när Brendon kom ut och sjöng Journey's "Don't Stop Believing" tillsammans med Patrick. Enorm allsång, och jag hade gåshud och kände mig nästan gråtfärdig av glädje. Ren och skär eufori. Så fantastiskt att det inte ens går att beskriva.

Jag skulle sen åka tillbaka till stan med tjejerna från Sverige jag träffade i torsdags, och fredags och några andra, för vi skulle gå på efterfesten på Angels & Kings. Så jag såg bara en halvtimme av Blink's show men, wow, Travis Barker är en fantastisk trummis. Det jag såg och hörde av Blink var i alla fall bra och dom hann med att spela 2 av mina favoriter emd dom så jag var mer än nöjd. Kände mig dock ganska skyldig över att lämna Ida själv tills konserten var över men jag kunde bara inte missa efterfesten.

Så vi åkte som sagt till AK, fick gå förbi hela kön eftersom vi hade ett bord bokat. Var verkligen trevligt annars hade vi fått stå därute ett bra tag och det var jag inte sugen på. Blev en del drinkar, lite halv dansande från min sida (hurm), massa roliga konversationer, Pete Wentz, William Beckett, uppträdande av Plain White T's, Ryan :). Jag vet inte om jag behöver säga mer, även fast det finns mer. Det var verkligen en skitkul dag/kväll/natt.

Kom hem vid 4 tiden och somnade runt 5, uppe vid 9. Åkte iväg ner till stan för lunch med några från igår och sen blev det blåa linjen hem med tjejerna från Sverige som skulle åka hem idag och var på väg till flygplatsen. Den här helgen har verkligen varit en av det bästa på hela sommaren, om inte någonsin. Jag har verkligen haft fantastiskt kul. Imorgon är det dags att komma tillbaka till verkligheten igen.