Hur blev det februari helt plötsligt? Känns som det var jul igår typ. Det samma kändes det som igår förmiddag när jag insåg att jag bara varit här en vecka. Tyckte mer att det var som en månad eller två. Konstigt hur tiden kan spela sådana spratt på oss. Har oavsett varit en bra vecka, trots alla sjukdomar och besök hos doktorer. 

 

Hittills har helgen varit bra. Började fredag kväll med att träffa Ola från Polen för en kaffe på kvällen. Hon var också trevlig och bor ganska nära. Igår åkte jag upp till Natick Mall och träffade Katrine och Simone. Lyckades hålla i pengarna bra och kom bara hem med en tröja, som jag dessutom fick rabatt på. Hann vara hemma någon timma innan jag åkte iväg för att hämta upp Gaelle och vi mötte upp med Ola för middag och film. Såg Movie 43, som jag sen upptäckte var i stor del skriven av svenskar. Var mycket förvånad. Lyckades även bli frågad om jag var gammal nog att få gå på filmen. Den hade 17års gräns :/ Han såg måttlig chockad ut när jag sa att jag var 25. 

 

Idag har jag än så länge inte gjort något. Ska i alla fall komma så långt som att hoppa in i duschen och hänga upp mina kläder jag tvättade i fredags. De är vikta men ska egentligen hänga så det är inte helt illa.

 

Vet även att vissa personer (Jennie) efterfrågat mer kort. Jag vet att jag suger på att ta kort men igår skulle jag verkligen göra det men så dog telefonen så det gick inte. Finns fler på Instagram, jag heter ememma7. Ska försöka bättra mig här också. Och bara för att Jennie frågade så snällt, not, slänger jag upp ett inlägg senare med bilder på mitt rum. De är ganska kassa men jag orkar inte ta nya. 

Man kan inte annat än säga att första veckan har varit händelserik. Först att lära sig alla nya saker sen jag var här sist, försöka knyta lite kontakter och på detta har både barnen varit lite krassliga. B har haft magknip till och från hela veckan men när han kom hem igår fran skolan igen och hade varit hos skolsköterskan blev det en tur till läkaren. Läkaren skickade oss sen vidare till sjukhuset för röntgen. Allt gick dock bra och det var inget allvarligt fel på honom men det känns så klart skönt att veta vad det är. Fick dock uppleva att något de pratade om på au pair skiolan var nyttigt - att ha nedskrivet tillåtelse från föräldrarna gällande doktorer och medicin. Visserligen hade vi inte hunnit med detta men det löste sig i alla fall. 

 

Sen när jag vaknade idag har R lyckats få magsjuka under natten. Min absolut svaghet som au pair. Har visserligen haft tur med att hon inte kräkts när hon har varit med mig. Hon har piggnat till och både ätit och druckit utan problem så hon är nog helt återställd redan imorgon. Nu ligger hon och ska ta en tupplur eftersom hon vaknade så tidigt. I kväll blir det fotbollsmatch för B, och det ska bli kul att se honom spela. 

 

Kommer nog inte göra något annat ikväll men imorgon ska jag iväg och träffa ett par av tjejerna från skolan på dagen och sen troligtvis middag med Gaelle som jag träffade i onsdags kväll. 

Första jobbdagen helt själv avklarad. Gick som ganska förväntat bra. B var och lekte hos en kompis på eftermiddagen och R hade en kompis här hemma. R försökte lite lätt att lura mig med vilka regler som finns då hon inte trodde jag kunde dem men tji fick hon. Middag blev det idag på Panera Bread då del av den går till barnens skola. Jag klagar inte på att slippa laga mat. 

 

Under förmiddagen hann jag med en tur till Target. Behövde köpa lite småsaker och framför allt innetofflor. Fick tag i ett par grymt fula på rea, inte ens $6 så det fick duga. De är varma och bekväma. Nu ikväll ska jag träffa en annan au pair som bor i staden intill för kaffe. Hoppas at koffeinet inte gör mig speedad så här sent och att vi klickar så man kan ha en vän som bor nära. 

 

Fortsätter även att få frågan om jag känner att jag gjort rätt val att åka iväg igen från lite olika håll. Svaret är Ja, det känns fortfarande som rätt val för mig. Med tanke på att jag redan idag fick kram från både R (inte fövånande) och B (extremt förvånande) så kommer nog barnen och jag komma bra överrens ganska snart igen. 

Dags att kika in här igen kanske. Är synd och säga att man redan kommit ifrån att uppdatera varje dag. Är nästa aldrg på datan så det bli inte av innan jag somnar. Ska försöka att bättra mig. 

 

Söndagen spenderades inne i Boston. Lite sightseeing, lunch och kvällen avslutades med bio. Såg Silver Linings Playbook som var superbra. Rekomenderar den varmt. Jennifer Lawrence var som alltid fantstisk. Igår var första jobbdagen och B kom hem mitt på dagen för han hade ont i magen. Han hade klagat redan kvällen och morgonen innan men nä han väl var hemma kunde han äta utan problem och hade energi. R hade gymnastik på eftermiddagen. Det var så gulligt att se alla småtjejerna springa runt i sina leotards. Hade Alex's avskdmiddag på en fiskrestaurang på kvällen och sen blev det en snabb runda till Braintree och mallet. Fick tag på ett par nya jeans och en plånbok. Extra trevligt när det är mer rea på sakerna än vad som står på lappen. 

 

Idag har jag varit och öppnat ett bankkonto. Tog en evig tid. Vet inte om hon var långsam eller om det bara var extremt mycket info de skulle fylla i. Eftermiddagen kommer bli karate med R, hämta B på hans playdate och sen laga middag. Imorgon har de halvdag och jag ska göra min första dag ensam. Det här ska nog allt bli bra.

 

 

Sista dagen av training school gick bra den med. Var enda momentet som var nytt för mig och det känns ganska bra att vara cerifierad i första hjälpen och hjärt- och lungräddning även om jag redan visste hur man gjorde. Eftermiddagen som spenderades på guidad tur i New York City var extremt kall. Ingen ville vara utanför bussen så det var snabba stopp längs vägen men det var kul att se staden igen. Den egna tiden spenderades på Olive Garden på Times Square med två tjejer från skolan. Var super trevligt och vi frös inte. Sen gick vi i lite affärer, köpte kaffe och gick sen till bussen som tog oss tillbaka till skolan. Kom i säng alldeles för sent och vaknade alldeles för tidigt i går morse.

 

Bussen upp mot Boston var verkligen en upplevelse i sig. Först och främst fanns det knappt någon värme utom för föraren så det var till att sitta och huttra i 6½ timme. Sen var chaffören super otrevlig och ville inte låta oss stanna för att gå på toa och köpa lite lunch. Men det gjorde han till slut iaf. Ovanpå detta så exploderade brandsläckaren mitt under resan. Helt plötsligt hörde vi ett konstigt ljud och sen var hela förarkupén full med vit "rök" som spred sig bak till oss. Vi fick ju panik och trodde helt ärligt att bussen brann och att vi skulle dö där och då. Visade sig att det inte var någon fara att köra vidare och vi kom som sagt fram efter lite mer än 6 timmar. Jess hämtade upp mig och vi åkte och fixade en mobil till mig direkt. Valde att ha en smartphone så jag slipper sakna var jag hade i Sverige, den lilla extra kostnaden gör ingenting. Barnen kom hem ganska sent från B's fotbollsmatch men det gick i alla fall bra att träffa dom. De har verkligen blivit så stora och det är svårt att släppa bilden jag har av de som mycket yngre. Men det ska väl inte ta lång tid innan man har vant sig vid att de faktiskt kan prata och göra många saker på egen hand numera.

 

Idag har jag packat upp. Garderoben är så stor att den ekar just nu. Kommer nog kunna ändras snabbt. Sen pysslade jag och R med hennes present jag hade med mig och spelade spel. Följde med på B's sista basket match där det åter igen var svårt att greppa faktumet att han har blivit så stor. Nu sittar jag här, har precis druckit en kopp kaffe. Ikväll blir det barnvaktande med Alex och hennes kompis som är här. Ska nog inte bli allt för jobbigt.

 

Blev riktigt chockad när jag kollade mailen för en stund sen och såg att vi fått en lista med alla svenskar som ska åka den 21e. Trodde att CC skulle skippa detta den här gången eftersom man så lätt kan få kontakt genom till exempel Facebook numera. I vilket fall, jag var övertygad om att vi inte var många fler än de som är i eventet för den vecka på training school men när listan innehöll 19 (!) svenskar tappade jag hakan. 

 

Hade haft lite kul med tanken på att av svenskarna skulle outnumber tyskarna på skolan, något som aldrig händer annars men nu när så många fler inte är med i gruppen bara härifrån, hur många är det inte till i resten av världen? Känns ganska otroligt att så pass många ska åka nu på vintern med tanke på att sommaren + september har de största gruppern. När jag åkte sist var vi 7 svenskar den veckan jag var där och det var många  från ett land under en vecka. Tycker i alla fall att det är jätte kul att det verkar bli många!

Det finns mycket jag inte är nervös över inför att åka iväg igen. Faktumet att jag redan känner familjen och vet att det kommer gå bra på den biten är definitivt ett sort plus. I somras när jag gick och väntade på om jag skulle kunna få åka tillbaka funderade jag även på att åka till en ny familj om det inte skulle fungera, och det kändes så där lagom hemskt. Senast så var jag inte speciellt orolig inför att flytta hem till en främmande familj men nu kändes det mer som att eftersom jag visste sedan tidigare hur bra man kan ha det, så fanns möjligheten att jag inte skulle uppleva den nya familjen som lika bra. Visserligen behövde jag inte oroa mig för det speciellt länge innan min värdmamma emaila och fråga om jag fortfarande ville komma tillbaka. 

 

Däremot så känns det lite mer läskigt att veta att jag tar över efter en fantastisk au pair den här gången. Senast hade det varit lite sådär så det var inte så att hon hade satt ribban högt. Dessutom så har jag varit i den utgående au pairens skor förrut och vet hur svårt det kan vara att se någon annan ta hand om "dina" barn, hur hemskt det är att lämna familjen. Jag grät mer eller mindre hela min sista dag. 

 

Det jag mest är nervös över är att hitta nya vänner. Det är inget jag har speciellt svårt för egentligen men det är ett ganska litet urval du har i LCC-gruppen och om man inte klickar med någon där så blir det lite jobbigt. Visserligen är nätverket online så mycket bättre nu än när jag åkte sist men det är ändå kul att ha vänner som bor nära. Jag är rädd för att det ska bli som mitt sista år där jag bara hade typ 3 kompisar och satt mest hemma varenda helg. Det är inte den personen jag är och vill inte bli igen. 

 

Hela den här posten visar ju i alla fall på att det inte spelar så stor roll att man har erfarenhet, man har tveksamheter och rädslor oavsett. Jag är visserligen säker på att det kommer bli ett fantastiskt år tillslut :)

Lyckades bli fullpott på dagen idag. Fick tag på presenter till barnen, hoppas de tycker att de är lite roliga även om jag önskar jag kunde varit mer fantasifylld. Inne på Lush passade jag på att utnyttja rean och gick hem med nytt puder och rouge/bronzer. Älskar verkligen detta märket, kommer aldrig byta tillbaka till något annat. Det enda jag inte lyckades fixa var nässpray, men det är bara för att jag är glömsk. Ja, ja, det är lätt att springa in och köpa någon annan gång. Men verkligen ett tips till andra som ska åka till Usa och använder nässpray vid förkylning, deras "nässpray" är saltlösning och kostar mycket. De få som finns med aktiva preparat är svindyra och funkar inte lika bra. 

 

Fick dock lite mindre panik på eftermiddagen när Malin skriver att de kommer imorgon strax efter 14 till Landvetter. Jag hade bokat in dom till att hämtas på lördag, inte imorgon fredag. Visade sig att jag inte hade haft fel, utan att dom hade sagt fel dag till mig. Hade inga planer som inte kunde flyttas på så redan imorgon får jag gosa med Beckis igen! 

 

Spenderade mer eller mindre hela dagen hemma hos mamma. Tanken var bara ett snabbt kaffebesök men sen var Tilde och Alwa där så lite extra barnvaktshjälp är ju aldrig fel. Inte för att det behövdes idag; dom lekte som små änglar. Hör inte till vanligheten ;) Sen fick jag även middag, vilket alltid är trevligt. 

 

Tog även med första lasset packning. Fick ett ryck igår och rensande garderoen från de kläder jag inte ska ha med till Usa och fyllde sedan upp bagen med det jag visste att jag inte kommer använda innan jag åker. Synd och säga att det är mina träningskläder. De ska i alla fall få betydligt mer användning i Boston. Blev positivgt överraskad när jag packade ner i resväskan och såg att jag kommer nog inte behöva ha världens tyngsta handbagage med mig. Nu är det visserligen inte utrymmet som spelar roll utan vikten men jag har goda förhoppningar. Drömmen vore ju inget mer än handväskan på planet men det kan jag nog drömma vidare om. 

 

Idag fick jag flygbiljetten! :)

 

Finns delar jag är nöjd med, och delar jag inte är nöjd med. Att åka vid 12 från Göteborg är helt okej, slipper gå upp mitt i natten. Att mellanlanda på Heathrow med 4h väntetid är mindre okej. Pluset där är att jag i alla fall inte ska byta terminal. Sen att hamna på Newark, igen, är lite eh. Tar så mycket längre att åka till skolan där i från jämfört med de andra två flygplatserna. Ett annat plus är att det är så pass sent på kvällen som vi kommer komma fram att det bara är att hoppa ner i sängen, perfekt mot jetlag. Sen skulle jag även tro att bussresan till skolan kommer vara mycket trevligare än sist då det var 35 grader och ingen AC ;)

 

Kan även tillägga att jag fick lite panik tidigare idag när jag insåg att det mer eller mindre bara är 3 veckor kvar. Hur kort känns det inte lixom? Hur mycket jag än vill och längtar efter att åka så högg det till lite att tänka på alla som jag lämnar kvar här hemma. Men de kommer finnas kvar, det vet jag ju :)

Är lite halvtrött idag. Kan bero på att jag inte kom hem förrän vid 2 i natt och sen sov ganska kasst till halv 11. Inte riktigt den sömnen jag är van vid och behöver. Hade i vilket fall en väldigt trevlig filmkväll. Fick sett både Pitch Perfect och House at the End of the Street. Båda var okej, inte mer. Jennifer Lawrence vägde upp den sistnämnda ganska mycket; hon är fantastik på alla sätt och vis. 

 

På något sätt så gör tröttheten mig mer otålig inför Usa. Finns så mycket jag vill ha svar på nu, nu, nu! Typ flygtider, vilka som mer flyger från Landvetter (om någon), om det kommer vara anknytning vid mellan landningen med några andra au pairer, tiderna för när man åker och kommer fram... Det finns mer egentligen. Sen är jag så sugen på att kunna få gå och shoppa på Forever21 under någon annan årstid än sommaren. Förra au pair perioden så passade inga kläder därifrån men det gör dom nu, och de senaste åren så har jag mest suttit och suktat online efter fina jackor och koftor av olika slag därifrån. 

 

Det finns så mycket annat jag längtar efter också i Usa. Det är visserligen bara (!) 3½ månad sedan jag kom tillbaka från Chicago men jag suktar redan efter diverse matvaror. De är dock förvånandsvärt hälsosamma, haha. Sen längtar jag, eller man kanske ska säga, ser fram emot att åka till Chicago redan i Februari. Känns verkligen som en superbonus att få extra semester så snabbt och faktiskt kunna utnyttja den. Numera är det ju inte bara familjen man längtar efter där utan även Nikki. Ska bli så kul att kunna hänga med henne igen. 

 

Okej, allt ska bli kul, haha. Känns verkligen som det var ett superbra beslut att åka iväg igen. 

Idag har jag varit på massage och lite spa tillsammans med Malin. Var verkligen skönt att få en genomkörare på ryggen och nacken. Sen var det inte heller helt fel att bli alldeles varm och gosig i bastun efteråt. Försvann ju dock fort när man gick ut i kylan. 

 

Eftermiddagen fick bestå av lite barnvaktande. När humöret inte gick att hålla på topp längre fick det bli musiknummrena i Tangled och när de tog slut tog jag tag i en klassiker; La Bamba. När jag väl satt och letade efter musiken i den ifrågasatte jag verkligen varför jag fick se den när jag var typ 4-5, är ju massa våld, våldtäkt och ganska många som dör. Kanske inte det bästa för en 1åring att se men vi höll oss till musiken och den uppskattades, haha. 

 

Idag har varit en sån där dag då det känns hemskt att jag om lite mer än en månad ska lämna alla här i Sverige. Att jag inte längre ska bo med Malin, Eric och Beckis. Att jag inte kan få gosiga morgonkramar från en nyvaken bebis. Att lokaltrafik kommer vara ett minne blott, haha. I morgon känner jag säkert tvärtom, att jag inte kan komma bort fort nog. Det går ganska upp och ner just nu. 

Har sett ett antal inlägg i olika au pair bloggar där det diskuteras att man kan känna sig hemma men aldrig hemma när man bor med sin värdfamilj. Och jag kan förstå att det finns många familjer då detta är sant. Då man aldrig blir riktig bekväm med att ligga en hel dag på soffan och kolla på tv bara för att man känner för det, aldrig blir helt avslappnad med restrerande släkten, eller kanske till och med känner sig obekväm med att vistas utanför rummet i pyjamas. Jag vill ge ett annat perspektiv så att andra blivande au pairer vet om att det kan faktiskt kännas som hemma, på riktigt. 

Innan jag åkte iväg första gången oroade jag mig mycket för första gången man skulle behöva duscha hos familjen. Hade inga oroligheter över det inför au pair skolan, men just hos familjen var jag tveksam. Jag tänkte igenom alla tänkbara scenarion över vad som kunde gå fel och det kändes som hela grejen skulle vara ganska obekväm. När jag väl kom fram och mötte min värdmamma för första gången så kändes det bara så rätt. Vi klickade och kunde med en gång prata om det mesta. Samma var det när vi kom hem och jag senare träffade min värdpappa. Så när det väl var dags för den där duschen så kändes det inte obekvämt trots allt. Och jag är ganska säker på att de flesta har någon sådan här oro över någonting innan man åker. 

 

Det tog ett par veckor men sen kände jag mig verkligen hemma. Hade aldrig några problem med att sitta i soffan ett par timmar och kolla på tv (utanför arbetstid), ofta tillsammans med min värdmamma. Att springa runt i pyjamas en halv dag var inte heller det något problem. Jag kände mig verkligen hemma när jag bodde där. Så även om många säger att det inte går att känna sig helt och fullt hemma när man är au pair så finns det chans att man kan det. Det går inte på bara några dagar, men efter 3-4 när man bott in sig lite och landat i allt det nya så finns det allt möjligheten att ens nya hem på andra sidan Atlanten faktiskts känns som hemma hemma. 

Har aldrig tidigare upplevt trafikkaoset i Göteborg på vintern eftersom jag bara har varit och hälsat på någon enstaka gång över dagen typ, men herre gud vilken röra! Det blir verkligen stopp så fort det kommer lite snö och jag förstår ju anledningarna (packad snö i spårvagnsspåren bland annat) men att det ska kunna bli så totalt kaos, så fort. Tog mig dubbelt så lång tid att ta mig hem från centralen och att man sen bor nära den värsta (troligtvis) backen som inga bussar eller spårvagnar kan ta sig upp för om det är halt ute gjorde det nog inte bättre. Hoppas att det ska sluta snöa snart i alla fall så att det kan bli lite bättre. 

 

Idag har jag varit i skolan och hämtat ut min tenta som jag failade på. Kände att det var bra att veta om man behövde göra om båda delarna eller bara den ena. Blev bara den ena då jag lyckades få 7/8 rätt på ena delen. Vet inte riktigt hur jag lyckades med det för jag chansade verkligen hej vilt på minst 3 frågor. Men jag känner mig sjukt nöjd, även om jag inte fick godkänt på hela tentan i sig. 

 

På au pair fronten så betalade jag in programavgiften häromdagen. Sparkontot känns väldigt tomt nu. Bara försäkringen kvar nu sen är jag helt klar. Är så otålig nu att ge mig av. Mycket för att det känns som om jag står och stampar på samma plats hela tiden för tillfället. Är redo att ge mig ut i världen igen och upptäcka nya saker, lära känna nya människor och ha riktigt kul. Men 6 veckor kvar på måndag, ska nog inte gå allt för långsamt hoppas jag ;)

Kom hem från Stockholm och visumintervjun på ambassaden igår kväll. Bortsett från lite strul innan så var det en ännu kortare intervju den här gången. Fick 2-3 frågor varav en var om jag skulle till samma familj. När jag sa ja drog hon bara fram stämplarna och skrev på pappret. Tog max 1 min hela förloppet.

 

Hur irreterande den än är att behöva åka till Stockholm bara för en sådan liten fjuttig sak så är jag ändå väldigt nöjd med att jag fick ett visum igen. Nästa vecka är sista läkarbesöken och när jag väl får mitt pass så ska jag skicka efter polisutdraget, sen är jag klar med alla förberedelserna. På måndag är det 9 veckor kvar och de kan inte gå snabbt nog.