Saknad
Jag forstar egentligen inte varfor man ska behova ha kanslan av att man saknar nagon eller nagot. Det kanns anda bara som en stor klump i brostet som vaxer och vaxer och till slut visar sig for alla i varlden pa ett eller annat satt. Och det finns ingen mening for att sakna saker, for dom kommer inte till en bara for att man saknar dom. Anda sa saknar jag, saknade blir ibland sa stor och smartsam att jag inte vet vart jag ska ta vagen. Jag visste vad jag gav mig in pa, visste att jag inte skulle se den jag alskar mest i hela varlden pa over ett ar. Att ens skanka henne en tanke ar plagsamt och tararna vill bara svamma over. Hon ar ju mitt lilla troll, mitt bus, min prinsessa. . .
Oh, vad jag saknar dig Tilde-bus!
Saknar att jaga dig runt soffbordet, kittla dina fossingar tills du vred dig av skratt, saknar nar du hoppade pa min rygg och forsokte skramma mig, nar du skvatte vatten pa mig nar vi badade i somras och nar du bara lag och sov i mina armar. . .
Jag kommer krama dig sa hart, sa hart nasta gang vi ses. Kommer aldrig vilja slappa taget.
Alskar dig basta systerdotter!
Oh, vad jag saknar dig Tilde-bus!
Saknar att jaga dig runt soffbordet, kittla dina fossingar tills du vred dig av skratt, saknar nar du hoppade pa min rygg och forsokte skramma mig, nar du skvatte vatten pa mig nar vi badade i somras och nar du bara lag och sov i mina armar. . .
Jag kommer krama dig sa hart, sa hart nasta gang vi ses. Kommer aldrig vilja slappa taget.
Alskar dig basta systerdotter!
Kommentarer
Trackback
