Vet inte ens vart jag ska börja. Eller hur jag ska få ner känslorna till ord så ni kan förstå hur underbar gårdagen var. Är väl bäst att börja från början, antar jag.

Jag åkte ner till stan för att shoppa lite innan, och möta Ida så vi kunde göra sällskap hem till mig. Hittade lite nya t-shirts och Ida blev så sen att jag fick åka hem utan henne för att hinna göra mig iordning. Arul kom och hämtade oss vi hade en mycket trevlig bilresa till Tinley Park med prat om det mesta och jag var full av energi från förväntan. Termometern visade även på 99F, vilket är nästan 40C. Varmt och gott hade vi det ;). När vi kom fram gick jag och Ida till våra platser, som visade sig vara, ja, vad ska man säga, mindre bra? Vi såg ju scenen och det, men det var lite väl långt ut på kanten av arenan och solen sken mig rakt i ögonen och tv-skärmen var bara helt vit pga solen. Den gick dock ner lagom till att Panic! at the Disco kom på scenen.

Panic, så fruktansvärt underbara! Brendon har verkligen utvecklat sin röst och improviserar med perfektion. Så himla bra var dom. Visserligen kändes det lite tomt utan Ryan och Jon på scen, och jag tyckte verkligen att det var synd att jag aldrig kommer få höra Behind the Sea live, men Brendon och Spencer klarar sig allt fint på egen hand.

Sen var det dags för, enligt mig, huvudnummret, Fall Out Boy. Dom har ju inte direkt blivit sämre, om vi säger så. Det var lika underbart som alltid att stå och sjunga med i låtarna tillsammans med 30.000 andra människor. Deras show var visserligen avskalad jämfört med vad jag tidigare sett, men eftersom de inte är headliners var det väntat och det spelade ingen roll, musiken bär dom i vilket fall. Hela bandet verkade vara på topp och Pete sprang runt och 'skipped', ni vet så där som man gjorde när man var liten, på scen. Bästa ögonblicket på hela konserten var dock när Brendon kom ut och sjöng Journey's "Don't Stop Believing" tillsammans med Patrick. Enorm allsång, och jag hade gåshud och kände mig nästan gråtfärdig av glädje. Ren och skär eufori. Så fantastiskt att det inte ens går att beskriva.

Jag skulle sen åka tillbaka till stan med tjejerna från Sverige jag träffade i torsdags, och fredags och några andra, för vi skulle gå på efterfesten på Angels & Kings. Så jag såg bara en halvtimme av Blink's show men, wow, Travis Barker är en fantastisk trummis. Det jag såg och hörde av Blink var i alla fall bra och dom hann med att spela 2 av mina favoriter emd dom så jag var mer än nöjd. Kände mig dock ganska skyldig över att lämna Ida själv tills konserten var över men jag kunde bara inte missa efterfesten.

Så vi åkte som sagt till AK, fick gå förbi hela kön eftersom vi hade ett bord bokat. Var verkligen trevligt annars hade vi fått stå därute ett bra tag och det var jag inte sugen på. Blev en del drinkar, lite halv dansande från min sida (hurm), massa roliga konversationer, Pete Wentz, William Beckett, uppträdande av Plain White T's, Ryan :). Jag vet inte om jag behöver säga mer, även fast det finns mer. Det var verkligen en skitkul dag/kväll/natt.

Kom hem vid 4 tiden och somnade runt 5, uppe vid 9. Åkte iväg ner till stan för lunch med några från igår och sen blev det blåa linjen hem med tjejerna från Sverige som skulle åka hem idag och var på väg till flygplatsen. Den här helgen har verkligen varit en av det bästa på hela sommaren, om inte någonsin. Jag har verkligen haft fantastiskt kul. Imorgon är det dags att komma tillbaka till verkligheten igen.

Veckans höjdpunkt än så länge har varit Cobra Starhip's nya album som kom ut igår. Både jag och barnen har väntat i flera veckor på att det ska släppas och vi var iväg och köpte den tidigt igår morse. Behövde inte heller bli besviken, för hela albumet är jättebra. Favoriten just nu är You're not in on the joke, och även om jag inte hade vetat att både Pete Wentz och Patrick Stump har haft ett finger med i spelet så skulle jag kunnat gissa det. Svårt att förklara hur, men det är bara sådana vibbar jag får av den, speciellt musiken ropar ut P.Stump...

Veckan har gått fort, imorgon är det redan torsdag och sen är helgen här igen. Eftersom sommarhettan äntligen har kommit hit på riktigt nu har vi varit vid poolen 2 gånger den här veckan. Idag fick jag dessutom ordentligt med färg :). Igår var vi även på picnic nere vid en av båthamnarna och sen en sväng på barnmuseet på Navy Pier. Efteråt gick jag och kollade lite i affärer och fick till och med köpt ett par jeans och sen träffade jag Ida.

Nu börjar jag bli ordentligt exalterad över lördagens konsert med Blink-182, FOB och Panic :). Ska bli så kul att se dom live igen, vissa för första gången. Skulle nog dock behöva höra lite mer på Blink egentligen, så jag kan låtarna lite bättre men CS's nya är mer lockande för att den är ny, haha. Jag kan hitsen tillräckligt bra, det får duga :P.

Blev lite mer än en timma försenad på väg hem från Boston och Linden slog nog tidsrekordet med att hinna till flygplatsen på 13 minuter från huset när han hämtade mig. Tog oss 16 på vägen hem och jag kan ju säga att han inte körde långsamt då ^^.

Måndagen startade fint med pojkarna, dom hade massor att berätta från helgen. Tanken var att vi skulle gå till poolen på eftermiddagen men när en av Lindens kompisar dök upp och skulle betsa/lacka altanen på baksidan så blev det inte av. Barnen var ute och hjälpte till i flera timma och jag fick läst i en bok för skolan. Helen tränade efter jobbet så vi hämtade henne vid studion efter det.

Tisdagen blev det lite ärenden inför partyt på lördag. Sen lekte barnen ute i alleyn med grannen och jag fick läst klart boken. En av alla de jag måste ha läst har jag klarat av. Gulliver's resor gav jag helt upp på. Den gick bara inte att läsa klart, urusel verkligen. Sen hade Helen bokat in sig för tatuering efter jobbet, så vi fick hämta henne efter den. Den blev i alla fall jättefin. Mamma's drömmar om att ha ett barn utan tatueringar är numera krossade, haha. Hon lär nog sucka och stöna över mig igen när jag kommer hem ;).

Onsdagen var stranddag. Vi kom iväg lite senare än planerat eftersom vi gav Linden skjuts för att hämta hans bil men mestadels av dagen spenderade vi på stranden. Återigen var jag duktig och satte på mig själv lite solskydd, för att inte få en sönderbränd rygg. Den här gången hade vi i alla fall sol och jag fick lite ny färg. Måste säga att det är lite hemskt att se hur blek jag verkligen är egentligen, nu när man ser skillnaden så tydligt där jag haft kläder på mig. Längtar inte till hösten då jag går tillbaka till likblek. För den är eftermiddagen hade Helen bokat in frisör,så jag lämnade av barnen där strax innan hon var klar och åkte ner till stan för att träffa Ida. Tanken var att vi skulle gå till en Potbelly's som hade utsikt över floden men den hade stängt redan vid 7, så det blev Starbucks den här gången också. Så vi satt där och pratade ett par timmar innan det stängde och det var dags att bege sig hemåt.

Idag har jag och barnen varit på bio. Vi såg G-Force, som var helt okej. Jag tyckte väl att det var lite väl mycket explosioner och sånt för att verkligen vara en barnfilm men för oss vuxna fanns det gott om repliker för att påminna oss om 'riktiga' action filmer. Den bästa enligt mig var helt klart "Yippe ka-yay, coffeemaker" :P. Märktes helt klart att Jerry Bruckheimer hade haft ett finger med i spelet i alla fall. Sen var det nästan dags för att ta en tur till biblioteket innan simklassen. Lånade ett par nya böcker inför hösten, känner att jag behöver lägga på ett kol om jag ska hinna läsa klart de flesta innan vi börjar. Satte mig på Starbucks medan barnen simmade och Helen kom lägligt precis när dom var klara. Nu har vi precis kommit hem och jag och Helen ska strax sätta oss och kolla på tv.

Jag håller mig hemma ikväll eftersom jag har planer på att gå ut imorgon. Lollapalooza festivalen är den här helgen men jag har tyvärr inte råd att gå, biljetten ligger på $200 vilket är lite för mycket för min del. Men det hade verkligen varit kul att gå på. Det betyder dock inte att jag inte kan ha kul på efterfesterna, hehe. Blir nog Angels&Kings imorgon, med förhoppning om att stöta ihop med en viss person ;).

Den här veckan har förövrigt gått jättefort. Är redan torsdag kväll och det känns som igår jag kom hem från Boston. Har bara 3½ vecka kvar här, kan inte förstå vart tiden har tagit vägen. Ska se till att göra det mesta av vad som är kvar i alla fall.

Som sagt, resan till Boston gick jättebra. Kände mig ganska så utvilad efter att ha halvsovit hela vägen dit. Innan var jag ganska så nervös, för att det skulle kännas stelt och konstigt och inte alls som det brukade vara innan jag åkte tillbaka till Sverige. Hade verkligen inte behövt känna det så för så fort Jess kom på tåget var det som om jag inte varit borta. När vi kom hem, eller ja vad jag nu ska kalla det, var barnen allt lite blyga. Det gick dock över ganska fort, speciellt för Ben, och jag fick massa kramar innan de skulle lägga sig.

Rachel var den som verkligen hade vuxit mest. Ben hade visserligen blivit längre och pratade betydligt mer men Rachel var det mer märkbart på, vilket inte är konstigt eftersom den ålder går det ju så fort. Efter barnen lagt sig beställde jag och Jess thai-takeout och kollade på So You Think You can Dance, något vi verkligen brukade göra när jag bodde där. Det är något som jag verkligen har saknat, tv-kvällarna jag och Jess brukade ha. Bryan var inte hemma alls på Torsdagen.

Fredagen spenderade jag tillsammans med Julia, den 'nya' au pairen, som inte är så ny, hon har ju varit där över ett år nu. Vi kommer jättebra överrens och hon är verkligen bra med barnen. Vi gick på barnmuseet, gjorde lite ärenden och sen var vi hemma på eftermiddagen.

På förmiddagen på lördagen åkte jag med Julia till ett shoppingmall i Providence, som förvånande nog jag aldrig varit på tidigare. Resten av familjen var ute på hiking, något jag verkligen inte tänkte förlja med på, och det visste dom med, haha. På eftermiddagen hade de ett pool och barbeque party och Jess' föräldrar och några av deras kompisar kom dit. Det var jättekul att träffa Jess' mamma igen, vi satt och pratade länge. När partyt var slut var klockan närmare 9 och både Jess och Bryan skulle gå och lägga sig, så jag följde med Julia och hennes kompis på bio istället. Vi såg 500 Days of Summer, som jag verkligen rekommenderar. Den var bra gjorde, och väldigt rolig på sina ställen.

Söndagen var en lugn dag, spenderade större delen av den ute vid poolen med familjen. Barnen rensade ogräs med Bryan och jag och Jess satt och pratade. Sen kom en del andra av deras vänner över för lunch, och det var kul att se dom igen också och se hur deras barn hade växt med. Medan barnen sov kollade jag och Jess på Twilight. Hon tyckte jag skulle ge filmen ytterligare en chans, så jag verligen kunde bli förälskad. Fungerade dock inte, men jag gillade att se den på en stor tv istället för min dataskärm, haha. Efter barnen vaknade åkte vi iväg och åt middag på en mexikansk restaurang och sen körde Bryan mig till flygplatsen.

Jag lyckades hålla mig från att gråta både när jag kom och när jag åkte därifrån. Var gränsfall när jag sa Hej då till Jess men jag kämpade, haha. Grät tillräckligt när jag åkte förra året. Jag är verkligen glad att jag åkte dit. Jag var ute efter ett avslut, för jag kände det som att det inte var slut nog efter att ha åkt därifrån förra året. Och så som jag saknat det livet jag hade där, så kan jag nu se att det är inte det livet jag vill ha, att den världen var min i två år och nu är den någon annans. Nu känner jag mig färdig, som om jag verkligen kan stänga det kapitlet av mitt liv och gå vidare. Det är svårt att förklara, och det är säkerligen ännu svårare att förstå. Allt jag kan säga är att det känns rätt nu, that I'm at peace.

  

Det är väll dags att ta tag I det här igen, bloggandet menar jag. Måste dock säga att det har varit en trevlig paus på en vecka då jag verkligen inte haft en tanke på att uppdatera, eller ens kännt av att jag varit tvungen. Tänkte dock dela upp veckan i åtminstonde två inlägg, för att det finns en hel del att skriva den här gången. Är väll bäst att börja en vecka tillbaka, förra onsdagen.

Jag gick som sagt ut med Anne, en tjej från Tyskland som precis fyllt 21 och som jag ansåg inte kunde lämna landet utan att ha gått ut åtminstonde en gång i Usa. Eftersom hon bor neråt södra sidan föreslog jag Angels & Kings, som ligger i mitten mer eller mindre och jag dessutom vet att det är ett bra ställe. Kvällen till ära var det dessutom live bands kareoke (stavning?). Vi fick även med oss Arul, som Anne precis börjat dejta.

Inte världens bästa folksamling, men det var inte väntat med tanke på att det var en onsdag. Inte för att det spelade oss någon roll, vi hade det trevligt ändå där vi satt och pratade. Kan säga att sången var blandad, haha. Var en del som var riktigt duktiga medan andra inte skulle varit så nära en mikrofon överhuvudtaget. Jag hade absolut inga planer på att sjunga, och de höll jag mig till.

Fick mig en fin överraskning när killen jag spanat på helt oväntat dyker upp, något jag absolut inte hade räknat med. Tackar dock inte nej till att se honom igen. Har dock inga nerver av stål och hade som vanligt problem med att få fram normala meningar som inte lät helt blåsta. Lyckades sådär, haha. Lär nog stöta ihop med honom igen i helgen, får försöka bättre då :)

Kom hem strax innan 1, men kunde inte somna förrän efter 2. Var ganska trött på torsdagen, och halvsov hela vägen till Boston. Flygresan dit gick jättefort, utan förseningar eller nått. Men vad som hände där får ni läsa i nästa inlägg :P.