Oh, no, we won't go, cause we don't know when to quit no more




Har de senaste veckorna hunnit med en del konserter. Först ut var Fall Out Boy/Panic! at the Disco kombon som jag väntat på i ganska många månader nu. Efter att ha varit fast i trafik och blev ganska så sena så lyckades vi komma fram. Missade tyvärr början på Panic's set men jag kan inte riktigt med vara för bitter över detta eftersom jag sett dom så många gånger. Fabulous som alltid var de såklart! FOB glänste som aldrig förr. Dom är bara så himla bra live och det känns bara så rätt att de är tillbaka på scen där de hör hemma. Dock har jag blivit lite för bortskämd med små venues och tyckte inte det var lika kul att vara i en arena med 10.000tals människor. Hur kul det än är att de är så pass populära att de kan sälja ut en sådan stor lokal så är de mindre spelningarna allt bra mycket roligare att gå på.

I onsdags var jag dock tillbaka på hemmaplan med en liten venue i Boston för att se Butch Walker. A dream come true. Är så fantastiskt glad att jag fått se honom live! En sådan performer han är. Nej, det var verkligen en show att minnas. Hoppas, hoppas, hoppas han hinner komma tillbaka en gång till innan jag åker tillbaka till Sverige för det hade varit så underbart. 

Senaste konsterten var i lördags när vi försökte gå på en radiokanals gratis konsert. Gavin Degraw, Backstreet Boys och Of Monsters And Men stog på schemat. Dock visade det sig att parken hade fyllt upp redan en timma efter öppning så det lsutade med att vi fick stå på trottoaren och kolla. Vi hade bra utsikt av både scenen och storbildsskärmen så jag klagade inte. Kände mig lite extra komplett när jag fick höra I don't wanna be live efter alla år man hört den som intro till One Tree Hill. För att inte tala om hur surrealistiskt det var att se BSB live. Detta band som man dansat x antal tryckare till, som då verkligen var helt avlägset att man kunde se dom live. Nej, det var kul. Of Monsters And Men var bra, men de är nog mest ett band jag föredrar att höra genom ipoden och inte live. Lite för mellow för att kunna komma i riktigt rätt konsertstämmning för.

All in all, 2013 har varit ett superbt musikår än så länge för min del. Keep up the good work säger jag!  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0