Tongues on the sockets of electric dreams


Fick en sådan fantastisk lust att lägga mig och verkligen lyssna på Fall Out Boy. Var väldigt längesen nu, då jag verkligen gick in för att lyssna, utan att göra någonting annat samtidigt. Låta hela världen fall bort och bara försvinna in i musikens värld. Det brukar alltid kännas lite magiskt efteråt. Som om allt makes more sense, och lite mer rätt. Får nog ta mig tid för det i helgen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0