Nobody told me it is like this. Strange days indeed.


Hur suttit och pluggat i ett par timmar, och det är fruktansvärt tråkigt. Ger mig inte speciellt mycket att läsa samma texter om och om igen. Fastnar inte allt för mycket mer än vad som redan finns i hjärnan. Snart blir det dock paus när Anneli och barnen kommer hit för lunch om en stund.

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0