I think I'll go to Boston. I think I'll start a new life

Som sagt, resan till Boston gick jättebra. Kände mig ganska så utvilad efter att ha halvsovit hela vägen dit. Innan var jag ganska så nervös, för att det skulle kännas stelt och konstigt och inte alls som det brukade vara innan jag åkte tillbaka till Sverige. Hade verkligen inte behövt känna det så för så fort Jess kom på tåget var det som om jag inte varit borta. När vi kom hem, eller ja vad jag nu ska kalla det, var barnen allt lite blyga. Det gick dock över ganska fort, speciellt för Ben, och jag fick massa kramar innan de skulle lägga sig.


Rachel var den som verkligen hade vuxit mest. Ben hade visserligen blivit längre och pratade betydligt mer men Rachel var det mer märkbart på, vilket inte är konstigt eftersom den ålder går det ju så fort. Efter barnen lagt sig beställde jag och Jess thai-takeout och kollade på So You Think You can Dance, något vi verkligen brukade göra när jag bodde där. Det är något som jag verkligen har saknat, tv-kvällarna jag och Jess brukade ha. Bryan var inte hemma alls på Torsdagen.


Fredagen spenderade jag tillsammans med Julia, den 'nya' au pairen, som inte är så ny, hon har ju varit där över ett år nu. Vi kommer jättebra överrens och hon är verkligen bra med barnen. Vi gick på barnmuseet, gjorde lite ärenden och sen var vi hemma på eftermiddagen.


På förmiddagen på lördagen åkte jag med Julia till ett shoppingmall i Providence, som förvånande nog jag aldrig varit på tidigare. Resten av familjen var ute på hiking, något jag verkligen inte tänkte förlja med på, och det visste dom med, haha. På eftermiddagen hade de ett pool och barbeque party och Jess' föräldrar och några av deras kompisar kom dit. Det var jättekul att träffa Jess' mamma igen, vi satt och pratade länge. När partyt var slut var klockan närmare 9 och både Jess och Bryan skulle gå och lägga sig, så jag följde med Julia och hennes kompis på bio istället. Vi såg 500 Days of Summer, som jag verkligen rekommenderar. Den var bra gjorde, och väldigt rolig på sina ställen.


Söndagen var en lugn dag, spenderade större delen av den ute vid poolen med familjen. Barnen rensade ogräs med Bryan och jag och Jess satt och pratade. Sen kom en del andra av deras vänner över för lunch, och det var kul att se dom igen också och se hur deras barn hade växt med. Medan barnen sov kollade jag och Jess på Twilight. Hon tyckte jag skulle ge filmen ytterligare en chans, så jag verligen kunde bli förälskad. Fungerade dock inte, men jag gillade att se den på en stor tv istället för min dataskärm, haha. Efter barnen vaknade åkte vi iväg och åt middag på en mexikansk restaurang och sen körde Bryan mig till flygplatsen.


Jag lyckades hålla mig från att gråta både när jag kom och när jag åkte därifrån. Var gränsfall när jag sa Hej då till Jess men jag kämpade, haha. Grät tillräckligt när jag åkte förra året. Jag är verkligen glad att jag åkte dit. Jag var ute efter ett avslut, för jag kände det som att det inte var slut nog efter att ha åkt därifrån förra året. Och så som jag saknat det livet jag hade där, så kan jag nu se att det är inte det livet jag vill ha, att den världen var min i två år och nu är den någon annans. Nu känner jag mig färdig, som om jag verkligen kan stänga det kapitlet av mitt liv och gå vidare. Det är svårt att förklara, och det är säkerligen ännu svårare att förstå. Allt jag kan säga är att det känns rätt nu, that I'm at peace.

  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0