Det finns mycket jag inte är nervös över inför att åka iväg igen. Faktumet att jag redan känner familjen och vet att det kommer gå bra på den biten är definitivt ett sort plus. I somras när jag gick och väntade på om jag skulle kunna få åka tillbaka funderade jag även på att åka till en ny familj om det inte skulle fungera, och det kändes så där lagom hemskt. Senast så var jag inte speciellt orolig inför att flytta hem till en främmande familj men nu kändes det mer som att eftersom jag visste sedan tidigare hur bra man kan ha det, så fanns möjligheten att jag inte skulle uppleva den nya familjen som lika bra. Visserligen behövde jag inte oroa mig för det speciellt länge innan min värdmamma emaila och fråga om jag fortfarande ville komma tillbaka. 

 

Däremot så känns det lite mer läskigt att veta att jag tar över efter en fantastisk au pair den här gången. Senast hade det varit lite sådär så det var inte så att hon hade satt ribban högt. Dessutom så har jag varit i den utgående au pairens skor förrut och vet hur svårt det kan vara att se någon annan ta hand om "dina" barn, hur hemskt det är att lämna familjen. Jag grät mer eller mindre hela min sista dag. 

 

Det jag mest är nervös över är att hitta nya vänner. Det är inget jag har speciellt svårt för egentligen men det är ett ganska litet urval du har i LCC-gruppen och om man inte klickar med någon där så blir det lite jobbigt. Visserligen är nätverket online så mycket bättre nu än när jag åkte sist men det är ändå kul att ha vänner som bor nära. Jag är rädd för att det ska bli som mitt sista år där jag bara hade typ 3 kompisar och satt mest hemma varenda helg. Det är inte den personen jag är och vill inte bli igen. 

 

Hela den här posten visar ju i alla fall på att det inte spelar så stor roll att man har erfarenhet, man har tveksamheter och rädslor oavsett. Jag är visserligen säker på att det kommer bli ett fantastiskt år tillslut :)