Bloggen dog

 
Bloggen dog ju som sagt lite lätt under mitten av Chicago resan där. Jag menade att uppdatera men så blev det aldrig så och dagarna gick... Men nu blir det en snabb genomgång av slutat av förra veckan och, suck, vinterlovet den här veckan. 
 
Min lilla lunch-date med Nikki eskalerade snabbt till att jag beslutade mig för att åka med på roadtrip till Pontiac, Michigan på fredagen. Konsert med Bad Books stog på schemat och även om jag inte kände till bandet så åkte jag med för sällskapet. Så på fredag förmiddag åkte vi iväg - jag, Nikki, Chris och Hannah. 6 timmar senare var vi framme lagom till att showen började. Extremt bra, båda förbanden och huvudakten. Sen åkte vi hem igen. Körde genom natten i lite lätt snöoväder och jag steg innanför dörren strax efter halv 7 på lördags morgonen. Sen sov jag typ halva dagen och lyckades ta mig ur sängen vid halv 3. Helt klart värt det. 
 
Söndagen reste jag tillbaka till Boston på. Försenad på grund av vädret - mer snö - och kändes mig mest seg och trött. Hade inte återhämtat mig helt skulle jag tro. Hade au pair-möte på kvällen. Målade keramik, som jag nu kom pa att jag måste åka och hämta, och pratade med lite nytt folk. 
 
Måndagen var jag och shoppade i outletsen med Emmy. Hon var och hälsade på och efter lite trixande lyckades vi få en dag tillsammans. Avslutade med middag på Cheesecake Factory. Sen började jobb-veckan med vinterlov. Verkligen inte en favorit. Visst, jag älskar mina kära värdbarn men 11h om dagen är nästan för mycket. Jag förstår inte hur jag orkade ha det så varje dag förra gången. Imorgon är tack och lov sista dagen. 
 
Har även hunnit med att planera in en fantastisk helg i Chicago med två Empires konserter, boka flygbiljett, för att sedan upptäcka morgonen efter att de är inställda. Så jävla surt när jag använder ett par av mina värdefulla semesterdagar. Men, jag får iaf umgås med familjen och mina vänner där så det är inte helt illa. 
 
Nu ska jag göra mig redo för sängen, sätta på lite Supernatural och sova. 7.10 kommer komma alldeles för fort. 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0