We all need a change, it's time to face the strange
Idag har jag varit på väldigt gott humör, något som inte uppskattades av alla nära och kära ;) Är nog en större pain in the ass när jag är glad, och skuttar runt i min egna underbara värld, än när jag går runt och surar för mig själv, eller bara är allmänt irreterad, hehe. Bojana dök upp strax innan halv 11, och då stog jag ute och åt frukost. Satt hos mig och tjöta lite innan vi gick in till stan och gjorde lite ärenden. Bland annat så gick jag till biblioteket och förtidsröstade. Första gången jag röstat i riksdagsvalet, eftersom jag inte var i Sverige förra gången det var val. Känns bra att ha gjort min 'plikt' som samhällsmedborgare. Vi hann även med fika på Espresso House, där vi stötte på lite gamla klasskamrater, och det var ju verkligen trevligt.
Föreläsningen var okej, föreläsaren i sig var verkligen ett par steg uppåt från den vi har haft de två veckorna tidigare. Jag vet dock inte hur kul det är att ha läst innan. Allt känns mest som upprepningar och jag kan lätt bli uttråkad, och uppmärksamheten drar åt anda håll. Men samtidigt så känns det bra att ha läst innan, för det bli mest som en uppdatering och det fastnar lite bättre. Vet inte riktigt vad man ska välja, haha.
Efter föreläsningen begav jag mig till Edet för att hämta sakerna jag glömde i Annelis bil igår. Precis när jag satte mig på bussen upptäcker jag att min plånbok är borta. Söker frenetiskt igenom min väska, tre gånger till och med, men nej, den är verkligen inte där. Detta gör mig självklart på dåligt humör och stressad över att jag måste spärra kort och utsikten över att behöva ta nytt kort till ett nytt körkort. När jag kommer till mamma, och har ventilerat lite inser jag att det enda stället den kan vara på är Espresso House. Så efter ett snabbt besök åker jag hemåt igen och springer dit, och mycket riktigt så fanns den där. Blev verkligen lättad över att inte behöva böka med att skaffa nya kort och sånt. Fanns ju hela 1 kr i den så det spelade ju ingen roll, men att ha förlorat både mitt svenska och amerikanska körkort hade sugit ganska hårt.
Nu ska jag avsluta dagen med säsonsavslutningen av True Blood!
Föreläsningen var okej, föreläsaren i sig var verkligen ett par steg uppåt från den vi har haft de två veckorna tidigare. Jag vet dock inte hur kul det är att ha läst innan. Allt känns mest som upprepningar och jag kan lätt bli uttråkad, och uppmärksamheten drar åt anda håll. Men samtidigt så känns det bra att ha läst innan, för det bli mest som en uppdatering och det fastnar lite bättre. Vet inte riktigt vad man ska välja, haha.
Efter föreläsningen begav jag mig till Edet för att hämta sakerna jag glömde i Annelis bil igår. Precis när jag satte mig på bussen upptäcker jag att min plånbok är borta. Söker frenetiskt igenom min väska, tre gånger till och med, men nej, den är verkligen inte där. Detta gör mig självklart på dåligt humör och stressad över att jag måste spärra kort och utsikten över att behöva ta nytt kort till ett nytt körkort. När jag kommer till mamma, och har ventilerat lite inser jag att det enda stället den kan vara på är Espresso House. Så efter ett snabbt besök åker jag hemåt igen och springer dit, och mycket riktigt så fanns den där. Blev verkligen lättad över att inte behöva böka med att skaffa nya kort och sånt. Fanns ju hela 1 kr i den så det spelade ju ingen roll, men att ha förlorat både mitt svenska och amerikanska körkort hade sugit ganska hårt.
Nu ska jag avsluta dagen med säsonsavslutningen av True Blood!
Kommentarer
Trackback
