It's not about the destination, it's about the journey

Jag har borjat pa sa manga inlagg en senste tiden. Inte nar jag suttit har framfor skarmen utan mer nar som helst, nar inspirationen har fallit pa mig och jag har inte kunnat lagga ner pennan innan jag fatt ur mig allt jag ville saga. Nar jag sen har satt mig for att publicera, sa kan jag bara inte komma sa langt som att trycka pa knappen. Allt ar bara for mycket. Det finns mer i texterna an vad jag ar villig att dela med mig av offentligt, och jag marker det aldrig forran jag renskriver. Finns aven mycket strunt i alla de dar texterna, men det ar ju som det brukar med min hjarna, det finns ju sa mycket onodigt i den. Istallet hamnar allt i en mapp pa min dator. Eller sa far de stanna kvar i anteckningsboken. For jag kan aldrig komma sa langt som att slanga nagot jag skrivit. Bevisen finns uppe pa mammas vind. Istallet haller jag mig till att lata bloggen vara flyktig och imellanat fjantig. Ibland aven nastan i ide ;)


Kommentarer
Jennie

Haha, hon är nog inte så noga med sången redan nu och vissa dagar tycker hon hellre att vi ska ligga tysta och bara mysa ;) hurm, stackarn. Egentligen borde det ju vara viktor som sjunger för henne då jag inte vill påverka henne med min tondövhet. Han kan åtminstonne hålla tonen ;P

2010-07-30 @ 20:14:10
URL: http://jencie.blogg.se/
ina-bina

Det här kunde lika gärna varit jag som skrivit, gränsen mellan personlig och privat är rätt svår att balansera på och lite för ofta tippar man över till det privata.



Fast å andra sidan... Jag tycker att jag fläkte ut mig ganska mycket i inlägget jag skrev igår (skriv aldrig mitt i natten! :P), men jag tror inte att så många förstår vad jag faktiskt skrivit :)

2010-08-01 @ 19:06:13
URL: http://inabina.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0