Ju mer distans jag får till Rollo May, och hans personlighetsteori, desto mer upptäcker jag glimtar av vad han kan ha haft rätt. Kanske är det inte så mycket att jag applicerar hans tankar till just personlighet utan mer attityder till saker och ting, som sedan påverkar våra handlingar. Och visserligen är ju det en del av personligheten också. Det finns chans att jag bara rör till det här nu med den meningen, men i alla fall.

Idag när jag satt i bussen och tittade ut, såg jag att i nästan alla fönster satt det adventsljusstakar eller stjärnor av olika slag. Fick mig att tänka på min egen stake som står här i fönstret, som jag egentligen inte vill sätta upp, som jag inte känner att den ger mig någonting, utan det står där för att det är tradition. Det är så det ska vara. Och då känner jag att jag fallit in i May's tankar om att man följer samhället värderingar istället för sina egna. Hur många ställer egentligen upp den där adventsljusstaken av egen fri vilja? De tror säkert att det är egen vilja. Det är ju trots allt oftast ingen som tvingar en att plocka upp den ur en gammal låda från vinden eller förrådet. Men där i bakhuvudet sitter tankarna om traditionen. Att det är trots allt december och advent, nu åker den fram. Och det klagas om att man måste städa, byta gardiner, pynta och ha sig innan advent. Vaddå måste? Det finns ingen som säger att man måste. Man väljer själv. Tänk vad mycket mindre adventsljusstakar det skulle finnas om folk verkligen tänkte efter lite, och värderade utefter sig själva. För egentligen är just denna ljuskällan en biprodukt av Advent, som är en kristen högtid (om jag inte minns helt fel), och i dagens Sverige är det en övervägande del av befolkningen som inte är troende. Men ändå så firar majoriteten den ändå. Vi behöver väl inte ens gå in på julen, för den har blivit så förvriden från sin ursprungsform i vilket fall, men man kan göra lite samma argument där.

Vad jag ville komma med det här var väl inte ett hat mot adventsljusstaken, även om det kanske kan verka så. Utan mer en reflektion över hur vi gör saker ibland, utan att tänka på varför och om de överhuvudtaget passar oss personligen. Det känns lite hemskt att behöva erkänna att May kanske hade rätt i vissa saker när han satt där och filosoferade, speciellt efter all skit jag slängde ur mig om honom under hemtenta-veckan. Det är väl mest att jag känner att jag är inne på det där med att försöka hitta mina värderingar i livet. Vad som ska få styra hur jag ska tycka och tänka, leva och vara, utan att låta andras tyckande och tänkande spela en övervägande roll. Och då råkade just de stackars ljusstakarna illa ut idag.