Idag ar det 23 Manader sen jag akte fran Sverige. Later sa lite, nar man vet hur mycket det egentligen ar. Bara en fjuttig siffra pa nagot som betytt sa mycket. Nasta manad blir det 24 manader, 2 ar. Och bara ett par dagar senare aker jag harifran. Ar helt galet att verkligen tanka pa det. Att den dagen verkligen ska komma. Att jag ska lamna det har huset med den mojligheten att jag kanske aldrig mer kommer se det.

Gardagen i Boston var intressant, hurm. Gick forst och hamtade mitt pass. Underbart. Eller inte. Dom har gjort upp kontrasterna sa fint, sa det ser ut som jag har flera ton smink runt ogonen och ogonbrynen ar valdigt valmarkerade, mer an vanligt kanske jag ska saga. Sa det blir lite av prostituerad effekt pa hela bilden. Sen ar den tagen i en konstig vinkel, typ lite nerifran, sa min nedre del av ansiktet och kinderna ser ut som en fotboll typ. Inte varldens mest smickrande bild om vi sager sa.

Sen tog det mig en stund att hitta runt bland alla enkelriktade gator i Boston innan vi kunde parkera dar vi skulle. Promenerade till Jess jobb, och gick sa klart lite vilse. Hennes karta var inte sa bra. Blev ganska manga kvarter extra, emn vi hittade till slut. Pa vagen tillbaka till bilen sa skrek/grat Ben hela vagen. Han ville inte lamna sin mamma. Han fick snallt ga och grata. Jag gav honom aven alternativet att stanna vart han ville och jag och Rachel gick till bilen och akte hem sjalva. Da foljde han snallt med. Jag var totalt slut nar vi kom hem sen. Trots att bada tva somnade i bilen sa somnade dom om har hemma och sov ett par timmar till. Skont kan jag lova.